här sitter jag och går sönder lite

Mina vänner är ute och har tar sig några post-Schyman öl (hon höll i ett home party i Berlin innan ikväll (bäst)) och jag ser inte förrän nu smset där det står att jag kunde ha varit hemma vid tio istället för åtta *gråter blod*. Okej, men för att hålla modet uppe (allting kommer att gå bra allting kommer att gå bra) så kollar vi på Karins bilder från hennes senaste besök. 

Cocktails to go.  

 

 

 

 

Pizza och utsikt på Klunkerkranich. 

 

 

På Beelitz Heilstätten. 

Och sist ut, Karin på Chalet. 

Godnatt:(

 

Fertig.

Kära vänner. För snart två veckor sedan togs beslutet att jag ska flytta tillbaka till Sverige. Det beställdes en enkel från Schönefeld till Köpenhamn och så var det med det. Det hann bli 6 månader och två veckor av liv här. Just nu fungerar den känslomässiga berg-och dalbanan som så att jag ena stunden kan vara hur glad som helst för att jag snart sitter i skolbänken igen och dessutom gör det samtidigt som mina vänner medan det helt plötsligt kan slå om och jag står och storgråter och vaggar fram och tillbaka till någon låt som handlar om något svårt förhållande till en stad som kan göra en både hög och låg. Det har varit en väldigt ansträngande tid för jag har hela tiden känt/vetat att jag inte skulle stanna. Hundra nittio varje helg, ut genom dörren, springa till u-bahn, alla har redan börjat helgen och jag känner mig flera timmar sen. Sen blir det varmt, svettigt och hur bra som helst på ett dansgolv på någon klubb och en vill ju inte gå hem och sömnen blir lidande och den där infektionen i kroppen får aldrig riktigt chansen att försvinna. Och jag har börjat känna igen folk, bilda en liten umgängeskrets och känner helt plötsligt en ren och skär panik över att jag inte kommer vara kvar. H som kör runt mig i hyrbilar och tar med mig till takfester och lagom höga kullar. Vi lägger oss under en buske och antar att vi inte kan vara de första som tar skydd där. Ett sådant förhållande då en inte kräver något men ändå lyckas få ut allt det en vill ha. Han är lugnet som hindrar mig från att sova bort mig på u-bahn varje helg. Veronica och hur vi blev de odelbara. Den där bilden på oss två och en fotobombare som kan få stå för allt det där nya som jag kommer sakna men samtidigt behöver ta avstånd från. Hur det kan vara så himla mycket vardag och hemmahörande men ändå alltid något nytt. 

Okej, så slut för den här gången. Jag ska tillbaka till Sverige och förhoppningsvis hitta rätt och bli en sådan som förstår sig på konflikter och hur en skapar fred. Åh, vill inte vara 23 och förvirrad längre. Så, 

 

Ordning och reda.

Jag har tänkt på det. Tänk så många nya byggnader det kommer finnas i Berlin när jag kommer tillbaka, de bygger ju hur mycket som helst. Kommer jag ens känna igen mig?!?

Och jo Berlin, tack för all techno men nu ska denna tjej hem och dansa till hip-hop. 

 

Like you're stoned and drunk at the same time, strunk!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Engångskameran från Fusion ♡ ♡ ♡ Gaaahahaaa, vill bara tillbaka:( 

 

beelitz heilstätten

 

 

 

 

 

 

 

 

Urban explorade lite nu igen, mycket var avstängt men vi fick se lite fint ändå. 

 

 

Veckans mest lästa artiklar

Kärlek med ForniFrån stan till strandenVeckans bloggtips
En gratis blogg fr�n Devote.se. Starta en blogg du ocks�.  http://hector.devote.se