Waitress asked, how many bottles? I said 23.

Det har hänt jättemycket roligt sen sist! Till ett exempel så såg jag King Krule i onsdags och det var megabra. Det var som en tidig födelsedagspresent till mig själv för sen på fredagen blev jag 23, därav den stöddiga rubriken. Här är en bild på mig innan jag stack till Adna och Julia för knytkalas. Tar för mig. 

 

 

Och såhär såg Alexanderplatz ut när jag kom ut från klubben på morgonen. Tyckte allt var så dimmigt och fint men inser att jag måste sluta lägga så stor tillit till den där mobilkameran. 

 

 

Tre timmar senare mötte jag upp Veronica igen för vi hade fått den eminenta idén att ta oss till Primark men vi gick i princip in, frågade oss vad vi höll på med och åkte istället till Tempelhof och göttade oss i solen så länge den inte gömde sig bakom växande moln. 

 

Från en bild på en orange person till en annan. Älskar verkligen när äldre damer, för det är nästan bara de som gör det och gud vad de gör det bra, klär sig i samma färg från topp till tå. Att hon dessutom har matchat med håret gör det ännu bättre. Bilden är inte min, för den tillhör nämligen Henry. Förutom att smygfotografera ladies så är han en hejare på att sälja in english breakfast te, göra världen till en bättre plats och se till att jag gör annat än somnar på tunnelbanan hem varje helg.  

 

 

På söndagen var det dags att snoka runt i institutet för anatomi. Som vanligt utan en bra kamera. Suck. 

 

 

 

 

 

 

Den här föreläsningssalen var det bästa men var egentligen nöjd med allt. Det var liksom stort och med massor av rum och tanken på att det har karvats i en hel del kroppar är läskig men lite kittlande (hjälp, vad säger jag?!). 

 

Slut.

 

.

 

I närheten av mitt hem ligger ett koloniområde som jag nyligen upptäckt. Om en behöver en daglig dos av vår, små hus och rumpor som påtar i trädgårdar är det bara att gå hit. Det blåa huset är absolut favoriten av dem alla. 

 

 

Färgglada påskägg i träd är typ ett måste här, precis som en kälke är under vintern. 

 

 

Så skymtar den stora staden i bakgrunden. 

 

 

Och när folk går berserker med trädgårdsprydnader, ruligt men jättefult! Vet inte om det framgår av bilden men det är katter all over the place. 

 

Annat viktigt, Veronica fyller år idag! GRATTIS!

Eftersom att jag fyller år på fredag så blir det ju självfallet gemensamt firande. 

 

NAMIBIA.SYDAFRIKA.

Efter Zimbabwe så åkte vi till Windhoek, Namibias huvudstad dårå. Det såg ut som ett litet Tyskland (Namibia var tidigare en tysk koloni) och roliga som vi är så gick vi därför och köpte oss en varsin apfelstrudel. Besökte också Christuskirche och en gammal tågstation. Inte jättespännande men helt ok. 

 

 

 

 

En kväll åt vi middag på Joe's Beerhouse. Även här var det lil'Tyskland, det fanns Jägermeisterflaskor överallt. Dagen efter drog vi vidare mot Sydafrika. Det här var förövrigt en helt magisk bussresa pga såg solen gå upp bakom bergen. 

 

Och nu, det sista av Kapstaden. 

 

 

 

Såhär bodde vi, på hostel Zebra Crossing. Där fanns många andra roliga typer och jag fick testa på att dansa salsa. 

 

 

 

Kollar utsikten. Tänk att Karin är där nu va, lyllos henne!! 

 

 

Fotbollspeppen och en kille med fin kepa. 

 

 

Klara vid dörr nr. 84. 

 

Och där var det slut, så nu slipper ni ta del av semesterbilder hehe. Eller okej, en till. Jag kollade på Hitchcock under den långa vägen hem. Kommer ihåg att jag tyckte om den, Helen Mirren ♡.

 

 

The end. 

 

Iranian

Det var ju evigheter sedan jag och Hedvig kollade film på Berlinale men vad gör väl det, här kommer filmtips!

Iranian, en dokumentär av Mehran Tamadon.

 

Det här var favoriten av de fyra filmer vi såg under festivalen och jag rekommenderar alla att se den. En man (Mehran Tamadon) ska leva tillsammans med fyra andra män i ett hus i två dagar. De delar inte samma åsikter men ska i ett gemensamt rum mötas för att prata om möjligheten att på samma sätt som i huset, kunna leva sida vid sida ute i samhället. Diskussionerna leder till ämnen som abort, att bära slöja, musik och vem som egentligen är den riktiga diktatorn. Hur mycket kan en kompromissa för att få ett så välfungerande offentligt rum som möjligt? 

Trots en härlig och skojfrisk stämning så ligger det ett allvar och en maktkamp som grund i samtalet. Det är intressant att en finner sig själv tycka väldigt mycket om alla männen trots att deras åsikter inte stämmer överens med ens egna. Jag antar att alla människor bär på något älskvärt, heh. Nåväl, se den!

 

 

Cyber Shot

Glömde kameran hemma när det var dags att göra ett besök på den övergivna Irakiska ambassaden men min trogna lilla knappmobil gjorde sitt bästa. Här trampade vi alltså runt en söndagseftermiddag. Bland krossat glas, visumansökningar och andra dokument. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Veckans mest lästa artiklar

Från skolbänken till modebranschenJannis resereportage - Bonjour Monaco!Storbloggarnas bloggtips
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://hector.devote.se